Morgonens vårväder log emot oss, men bakom leendet kunde man ana stressens hån. Scenens grund stod stolt, trots sin bristfällighet. Byggveckan trevar sig fram mot sitt slut. Mot eftermiddagen kastade vi oss ut i ett luftfäktande första försök att genomföra hela pjäsens båge. Det blev en upplevelse av den annalkande helheten som växer fram genom månader av arbete. Strålkastarnas ljus spelar på nervernas strängar och kroppens alla muskelfibrer vibrerar i harmoni. Vi blir instrument, verktyg som orkestreras av regissörens omsorgsfulla direktiv. I gradängen sitter han, vår mästare, vår dirigent som matar scenerna med näring genom sina lysande ögon. Fem timmars fokus och nyfikenhet förde oss stadigt genom berättelsen och dagen avslutas i njutbar trötthet och kärlek till produktionen. Det är nu tågets vagnar lämnar bangården och sätter berättelsen i rörelse, mot en svindlande nära destination som för alltid kommer att förbli ouppnåelig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar